Nu har vi varit i det vackra Wien. Även detta år uteblev medaljerna för vår del! Men som tur var fanns det andra svenskar som var duktiga. Det blev dock inte lika många medaljer som förra året, finnarna lade beslag på det mesta som vanligt. Kan det bero på att de är bättre bowlare kanske? Några medaljer blev det ändå: Guld till Sonja Carlsson-ÖStlund och brons till Barbro Hjertén i singel B. Bland herrarna blev det guld till Lasse Strandberg och silver till Torbjörn Halling i singel B. Silver blev det i dubbel B tack vare Chister Svärd och Torbjörn Halling.

   Tre svenskar gick till final i All Event; Gun Malm i C, Torbjörn Halling i A samt Arnold Mellgren i C. Det var endast Torbjörn Halling som höll för trycket och vann GULD. Stort grattis till dem alla tre för den prestationen.

   Ytterligare en svensk till 300-klubben blev det också minsann; TORBJÖRN KARLSSON. Jättestort grattis Tobbe!

   Wien bjöd på närmast tropiskt väder när vi anlände på lördagen, ca +35 och fuktigt. Det höll i sig några dagar och påverkade i alla fall mitt spel. Det är inte lätt att spela bowling när fingrarna inte får plats riktigt. Antingen sitter klotet fast eller också tappar man det för att man svettas så dant. Det är förståss lika för alla, nästan, men de riktigt duktiga behärskar detta bättre. Banorna var det väl inget fel på men ansatsen hade många problem med. Det var ju laminatbanor och ansatsen var oftast ganska hal. Det blev tyvärr också tvärstopp så det blev en ryckig ansats. Flera incidenter med fall och skadade knän och ryggar blev tyvärr följden. Hoppas bara att det inte blir några bestående men utan att alla frisknar till igen. Även magsjuka härjade på sina håll och den är ju aldrig rolig att få.

   Invigningen gick ganska bra i år om man tänker på den "berömda" rusningen till buffén. Arrangören bönade om lugn och sans och det fungerade faktiskt! Men fortfarande hade en del svårt att hålla tyst när manskören sjöng. Att det ska vara så svårt! Banketten hölls i det vackra Rådhuset. Vi fick champagne ute på gården och sedan satt vi i en jättestor sal som påminde om en kyrka i storlek nästan. Tyvärr hade den som beräknade buffén här, inte sett ESBC-bowlare på fest tidigare, så det blev som det brukar bli vid invigningarna; det blev bara de första som rusade fram som fick smaka alla sorter. Som tur var var förrätten (som serverades vid bordet) desto rikligare tilltagen. Den var mycket god och jag blev i alla fall mätt enbart på den. Men det hade ju varit roligt att få smaka på det andra som bjöds också.

    Transporterna till/från/mellan hallarna fungerade alldeles utmärkt även om man fick vänta något ibland men jämfört med tidigare år så var det som sagt mycket bra. Ska man klaga på något så kanske det är att sista bussen gick 1,5 timme efter sista starten slutat. Men det beror förmodligen på att man skulle få chans att äta och dricka färdigt. Priserna i hallarna var lite i överkant också men det var väl bara väntat.

    En ny ordförande/president i ESBC tillträdde efter Wim de Wit. Lise Riggelsen från Danmark, tidigare sekreterare, presenterades som den nya ordföranden och vi önskar henne lycka till i arbetet. En ny åldersindelning kommer det även att bli; A= 50-57(56) år, B= 58-64(57-66) år och C= 65- (67). I C blir det bonuspoäng fr o m 66 år (1 p/år och ser.).

    Tack alla glada och trevliga kamrater för detta år. 2003 spelar vi (kanske) i Bergen. Väl mött.